Scener ur ett äktenskap

Ni vet känslan man kan få av vissa människor, vetskapen att hur man än gör så blir det fel vilket gör att man blir asnervös och så gör man ännu mer fel och människan som skapat känslan in the first place får vatten på sin kvarn och så är cirkelresonemanget ett faktum.

I går kväll när jag gick och la mig efter att ha kollat klart på matchen mellan Sve-Färöarna så hade Li lagt sig redan. Jag satte på mig mina pyjamasbrallor och min sov-tshirt utanför sovrummet och smög in, asnervös. Jag la mig på min sida av sängen varpå jag tappade mobilsladden i golvet och råkade stänga mitt airpod-fodral lite hårt. “Nu är det kört”, tänkte jag och eftersom det redan var kört så läste jag klart en artikel på mobilen (tog tre minuter, hade på det där varmare ljuset och lägsta ljusstyrkan). Li la handen över skärmen och när jag släckte satte hon på sin mobil och började kolla på en serie med ljudet på. Jag somnade.

När jag vaknade i morse berättade hon att hon kollat klart på första säsongen av Succession (som vi sett de sex första avsnitten av gemensamt). “Så var det med den mysiga gemensamma upplevelsen!”, sa hon triumfatoriskt.

Så här kan vi ju inte ha det.

Nu undrar jag stilla...

Om jag ska sätta på mig mina empatiska glasögon så förstår jag ju Li. Hon har ju problem med sömnen och hur jag än gör blir det fel. Jag däremot somnar och sover som en sten. Jag kan sova lite var som helst och därför är det väl kanske dags att gå all-in.

Men samtidigt.

Deppigt ju. Jag gillar ju att ligga bredvid henne.

Men. Jag vill ju inte att det ska kosta henne nattsömnen.

Här är soffan på mitt kontor.

Jag tänker följande: Om jag går och lägger mig först eller samtidigt som Li får jag lägga mig i stora sängen. Om jag däremot är kvar sist uppe så får jag lägga mig på soffan i kontoret.

Tack bloggen för att jag fick tänka igenom det här tillsammans med dig.