Vem vill du helst prata med när du är ledsen?
Mamma 46 %
Kompis 22 %
Ingen alls 17 %
Pappa 7 %
En annan person 3 %
Syskon 2 %
En mor- eller farförälder 2 %
Skolsköterskan 1 %
Deppigt? Deppigt. (Saxat från KP:s hemsida).
Ni har säkert läst om den redan. Men jag måste ju såklart kommentera den här undersökningen som KP gjort. Och jag vore ju inte jag om jag inte gjorde det med en lista.
Så därför:
Så här gör du som pappa för att ditt barn ska välja dig framför alternativet ”ingen alls” när det är ledset.
(Eftersom mina barn konsekvent väljer min fru framför mig (igår skrek Jojo efter mamma i 20 minuter när jag försökte lägga honom – megamyz) så ska jag villigt erkänna att den här listan är minst lika mycket riktad till mig som den är till er.
1. Skämta inte bort allt
Kommer din son och berättar för dig att han är ledsen för att han fått en knuff i skolan av nån i parallellklassen så ska du inte garva och säga att det handlar om att knuffa tillbaka, utan du ska krama sonen och fråga vad som hände.
2. Göm dig inte
Är alla barn hemma? Låter de mycket? Är det kaos? Vill du gå och gömma dig i ett rum där du får vara ifred från allt? Gör inte det. Tvinga dig att vara kvar i kaoset och lämna inte över det till nån annan. (I mitt fall min fru…)
3. Se till att få egentid med barnen
Det här är nog min smala räddning tror jag. Jag är ofta ensam med barnen på eftermiddagen innan Li kommer hem från jobbet. Då kan de inte gå till någon annan än mig när de är ledsna.
4. Våga ta plats
Jag känner ofta att Li är bättre än jag på allt som har med barnen att göra. Då pratar jag inte om praktiska saker som påklädning, blöjbyte, tandborstning osv. Utan hon är liksom bättre på att vara en inkännande medmänniska. Jag kan ibland känna mig som en sämre variant om ni fattar. Men då gäller det att ändå våga ta plats och erbjuda tröst och försöka krama, även om jag vet att jag med allra största sannolikhet kommer bli bortvald så kan jag inte sluta finnas där. Nån gång vänder det väl.
5. Håll käften och lyssna
Uppstår en lucka vid typ läggning då du märker att ditt barn börjar prata om något viktigt, typ vänskap, sex eller något annat. Tänk inte att det här är tillfället då du ska ympa över all den kunskap och erfarenhet inom området utan håll käften och lyssna på vad ditt barn har att säga. GUD VAD DÅLIG JAG ÄR PÅ DEN HÄR PUNKTEN!
6. Intressera dig för Ben Mitkus (eller motsvarande)
Vill ditt barn bara prata om Fortnite och nån kille på Youtube som ”bara skriker”? Tycker du egentligen att ni borde prata om saker som intresserade dig när du var nio år (typ Guns n´Roses och Garbage Pail Kids)? Jag förstår känslan precis – men tvinga dig själv att intressera dig för vad som egentligen hänt Ben Mitkus.
Det har tagit slut mellan honom och Nicci…
7. Kvantitet framför kvalitet
Välj alltid kvantitetstid framför kvalitetstid. Det är liksom de gemensamma tisdagskvällarna i soffan som är viktigast i det långa loppet – inte nåt biobesök per månad.
8. Våga vara ledsen själv
För ett tag sen hände det en jobbig grej i skolan och vi var där på möte. Det var inget megaallvarligt, men det rörde upp en del känslor. Li började gråta framför vilt främmande människor på det där mötet. Det skulle jag aldrig göra. Även om jag kände för det.
Om jag inte vågar visa mig svag och ledsen – hur ska jag då kunna lära mina söner att vara det. Och vidare – hur ska jag få dem att våga vända sig till mig när de är ledsna om jag är så rädd för det ledsna att jag inte vågar visa det själv?
Så. Gud vad jobbig lista att skriva. Jag är typ sämst på alla punkter själv. Trots att jag ju uppenbarligen kan det i teorin. Men jag kämpar med det!