Igår när jag sa god natt till Jojo slog det mig hur stor han börjar bli. Ok, allt är relativt. Han är liksom inte giftasvuxen och i jämförelse med många andra är han fortfarande jätteung.
Jiroemon Kimura till exempel: på bilden 116 år gammal.
Men han har liksom börjat vecklas ut. Ni som har barn fattar vad jag menar. Benen börjar ta mer plats och han är liksom inte så där tultig längre.
Ni hajar.
Han har även börjat säga så bra saker.
Bra sak 1:
Häromdagen när jag hämtade honom på förskolan hade jag på mig min bomberjacka. Då sa han att den var ful och att jag passade mycket bättre i min svarta rock och min gråa mössa.
Ändå otippat.
Bra sak 2:
Igår satt vi och käkade middag och han började spekulera i vilka grejer som fanns hemma hos en av hans kompisar. Han inledde med: ”Kanske en båt som flyter. Vänta. De kanske har en bamsebåt som kan flyga.” Sen tystnade han och stirrade tomt framför sig, la händerna för pannan och utbrast: ”Jag pratar för mycket.”
Ändå otippat.
Vecklas inte ut allt för mycket, allt för snabbt. lilla kanin.