Jag vill inte bli lobotomerad

Nu är det bestämt. Vi ska alltså inte behöva ställa om klockan en gång om året med start 2021. I förstone tyckte jag att det här var grymt. Orka hålla på och ställa om klockan. Sjukt onödigt ju. Men. Sen tänkte jag efter en gång till. Och det ska man ju aldrig (eller alltid – beroende på vem man frågar) göra. Då slog det mig:

Lika arg som jag blir varje år när jag ska ställa om till sommartid (och torskar en timme), lika glad blir jag varje år när det är dags att ställa om till vintertid (och tjänar en timme). I och med den här klockreformen kommer jag ju aldrig mer känna de här känslorna. Varken glädjen eller ilskan. Risken är ju då att jag slutar känna. Att jag går runt som en lobotomerad dreglande patient på nåt sterilt mentalsjukhus som vore det 1952.

Nej tack...

SÅ KAN VI INTE HA DET! SÅ TRÖTT PÅ ATT MYNDIGHETERNA SKA BESTÄMMA ÖVER MIN RÄTT ATT STÄLLA OM KLOCKAN!