Nisse Edwall

Nisse Edwall

Nisse Edwall

Nisse Edwall skriver om allt roligt med att vara förälder och allt jobbigt med att vara en modern pappa.

Försöker vara jämställd men det går ju inte

nisseedwall  |  Publicerad 2018-08-14 11:47  |  Lästid: 2 minuter

Sista veckan på landet var jag själv med ungarna eftersom Li åkt tillbaka till stan för att jobba.

Allt var fine. Vi hade megamys osv.

Vi hittade bland annat en flaskpost. Pojken som kastade i den tänkte dock inte på att det var kraftig pålandsvind vilket innebar att flaskan färdats ca 0,0 km och endast legat i havet någon timme. A for effort ändå.

En grej som fick mig att stanna upp en stund och fylld av förakt titta djupt ner i min själ en stund var dock nätterna. När vi är båda två sover jag som en stock natten igenom. Det spelar ingen roll hur många barn som ropar efter föräldrastöd vid kissnödighet eller mardrömmar – jag vänder mig bara om och dansar(?) vidare med John Blund. Vi brukar skoja om det där jag och Li. Hur djupt jag sover.

Det sjuka är dock att när jag nu sovit själv med barnen några nätter märker jag att jag vaknar jag så fort nån av ungarna tänker på att göra ett ljud ifrån i sig.

Jag blev en gång för en miljon år sen av en flickvän kallad för mikromoderat. (Hon använde moderat som en synonym för egoistisk, bör kanske tilläggas…). På ytan verkar jag bry mig om andra men innerst inne är jag djupt egoistiskt, något som manifesteras av att mitt undermedvetna helt stänger av all empati och omtanke om min fru så fort jag somnat.

Det enda förlåtande är väl att jag trots allt vaknar när jag är själv med ungarna.

I veckans avsnitt pratar jag och Manne lite om fenomenet ”män som sover nätterna igenom”. (För visst fan är det ett fenomen?)

Dela på Facebook
Tweeta

Redaktionen tipsar