FÖRBJUD ALLT!

Manne älskar rap. Jag med. Så långt allt bra. När han drar på T-Pain eller Tyga kan jag visserligen mumla något om Method Man, Mobb Deep och Snoop. Men det är trots allt ändå ljusår bättre än Frans, Eric Saade eller vem som för tillfället gäller på fritids.

Problemet uppstår när han lyssnar på svensk rap.

Inte därför att den nödvändigtvis är sämre utan för språket.

Helt plötsligt fattar man ju alla indignerade amerikanska PTA-medlemmar som förfasades över språket i Guns n´ Roses texter när jag var barn.

Eller som det kunde se ut när 2 Live Crew 1990 uppträdde inför en något brydd publik i Phil Donahues talkshow som för dagen diskuterade raptexter.

Enda anledningen till att mina föräldrar inte förfasades av exempelvis ”Pretty Tied Up” var ju bara för att jag inte fattade ett smack av vad de sjöng om. Precis på samma sätt som jag utan problem kan lyssna på Tygas ”Bitches N Marijuana” tillsammans med Manne och bara njuta av musiken utan att behöva tänka alltför mycket på texten.

När han däremot lyssnar på låtar där ”Aina är en liten fitta” och man ”har gunen och en väst” och där folk ”vinner SM i kuksugning” blir det ju genast svårare att vara en soft farsa som "hänger med" och är sina barns ”kompis”.

Ganska snabbt förvandlas jag istället till en gammal trött gubbe som skriver upprörda insändare till tidningen Dagen, försöker återuppliva Siewert Öholm och kontaktar Hem & skola för att förbjuda allt (ALLT!).