Fan, vad jobbigt

Så. Nu ska vi försöka ta tag i det här. Två veckors jullov från allt känns det som. Rätt ofta känns det som att ens liv rätt snabbt kan rinna en ur händerna. Jag menar två veckors bortavaro borde inte göra så att det känns som man någonsin har jobbat förut.

Måste nog göra en lista om hur man ska komma tillbaka till rutinerna. Ska bara tänka ut den först…

Medan jag klurar på den kan ni lyssna på senaste avsnittet av podden tycker jag.

När Manne fick en klassisk mansplaining av en manlig släkting om hur han skulle göra för att få glasburkarna med patentlock rena efter att ha inhiberat sill under några julveckor fick han en
epiphany om hur man bör uppträda i relationen till sin partner. Tur för oss att han delar den med oss alla.

Jag försöker utreda hur det kan komma sig att jag drömmer om att leva på 1800-talet (eller i Östtyskland) och varför jag romantiserar min tid i lumpen så pass mkt.

Trevlig lyssning!