Att ha barn innebär att man under ett antal år somnar på ett golv vid pass 19:48 och vaknar klarvaken 02:13. Det innebär också att man får det stora nöjet att torka upp en ofantlig mängd uttömt maginnehåll och att man får njuta av ca 1003 timmar av meningslösa filmer med dåligt animerade marvelfigurer som springer runt i en färgglad värld.
Erkänn att ni trodde jag gjorde ljugis…
Det finns dock nånting som gör att allt det där känns värt. Något som gör att man vaknar med ett leende efter ännu en halv natt på ett hårt golv. Något som gör att man sjunger sig igenom kräkssessioner och skrattar högt åt alla ”knasigheter” Spider-Man hittar på.
Jag pratar såklart om när man går igenom fotoalbumet på sin mobil och hittar såna här filmer:
Årets film.