En jobbig insikt med att bli äldre är ju att man märker hur lik sina egna föräldrar man är. Eller alltså det behöver ju inte bara vara jobbigt, de har ju trots allt en del goda egenskaper som man gärna tar efter.
Den här semestern har jag dock märkt att jag ärvt en sak i rakt nedstigande led efter min far. Jag pratar om:
Den stängda munnens smaskande
Det märks framförallt vid frukostarna.
När jag påtalade min fars munläten för min fru tittade hon på mig med en konstig blick. Och helt plötsligt kändes det som slutscenen i De misstänkta, när man får reda på vem som är Keyser Söze.
Typ i alla fall.
För hon sa att jag var precis likadan. Och helt plötsligt förstod jag. Jag är en smaskare. Det har tagit 38 år att inse detta.
Nu är frågan hur man slutar? Om jag öppnar munnen smaskar det inte. Men äta med öppen mun är ju minst lika värdelöst.
Får väl stänga in mig i ljudisolerade rum när det ska ätas hädanefter.
Hej då gemensamma måltider.