Nisse Edwall

Nisse Edwall

Nisse Edwall

Nisse Edwall skriver om allt roligt med att vara förälder och allt jobbigt med att vara en modern pappa.

Manlig vänskap ftw

nisseedwall  |  Publicerad 2018-12-10 07:34  |  Lästid: 2 minuter

En gamechanger i mitt liv var när jag var 21 och började bråka (bråka och bråka – jag typ klöste honom i ansiktet…) med min bästis på fyllan. Jag var frustrerad och svartsjuk och ställde hyfsat orimliga krav på honom. Jag minns verkligen frustrationen som vällde upp i mig när jag inte tyckte att han levererade vänskapsmässigt.

I går såg jag Andrev Waldens kortdokumentär Mansfällan på SVT Play. Den handlar om det eviga ämnet ”Män som riskerar att dö ensamma eftersom de inte har några vänskapsrelationer”. En grej jag fastnade vid var när de pratade om krav. Mäns vänskapsrelationer ska liksom vara så friktionsfria och kravlösa som möjligt och detta presenterades som en av orsakerna till att de sällan är lika djupt som kvinnliga diton.

Jag kom då att tänka på den där incidenten när jag var 21. I samma veva som det inträffade inledde jag mina första trevande relationssteg med Li (alltså min nuvarande fru). Det var rätt långt ifrån friktionsfritt i början kan man säga. Svartsjukebråken avlöste varandra (jag minns fortfarande när du sparkade mig ashårt på smalbenet samtidigt som snön vräkte ner på Birger Jarlsg. nån tidig söndasmorgon i februari 2002, Li.)

Hon och jag lugnade sedermera ner oss och har valt att leva ihop och dela våra liv med varandra. Relationen till min bästis har även den bestått och vi umgås fortfarande på regelbunden basis. Relationen till honom ser dock helt annorlunda än den jag har till min fru (och hur den såg ut på den tiden jag klöste honom…).

Mellan mig och min fru finns ett outtalat löfte om att det är vi resten av livet no matter what. Inom rimliga gränser kan vi behandla varandra lite hur som helst. Jag behöver inte tänka (även här inom rimliga gränser) på hur jag beter mig inför henne. Jag vet att hon fångar mig om jag faller och hon vet att jag plockar upp henne om hon faller ihop.

Kraven jag ställer på bästisen är dock obefintliga jämfört med kraven jag ställer på min fru. Det är ju snarare så att hans och min relation bygger på det kravlösa. När man befinner sig mitt i livet med jobb, barn och folk som drar i en från alla håll är det ju så fruktansvärt skönt att ha vänner som inte ställer några krav och som inte är insmetade med alla de där kraven som finns överallt annars. Man ses någon gång ibland, man garvar, pratar om allt och ingenting och får en paus från allt.

När jag kollar in min frus vänskapsrelationer så känns det som att där ställs det liknande krav som de som ställs mellan mig och henne. De relationerna är liksom ingen paus från allt utan de relationerna är bara en fortsättning på all jävla smetig skit som livet består av.

Lite som att åka till en retreat på landet för att slippa barn, disk och städning för ett dygn och där mötas av en hög med smutstvätt och en förskolegrupp barn i 1,5-årsåldern med nyfyllda blöjor.

Varför liksom?

Manlig vänskap for the win!

 

I veckans avsnitt av podden utvecklar jag och Manne snacket om manlig vänskap. Vi diskuterar dessutom pros och cons vad gäller porrfilter på barnens mobiler. En snårigare diskussion än vad man i förstone kan tänka sig…

Dela på Facebook
Tweeta

Redaktionen tipsar