Idag i podden diskuterar vi inte huruvida det är ok att ljuga – vi är så beyond det. Det vi pratar om är huruvida lögnen egentligen är tecken på social kompetens och god uppfostran.
Jag är värdelös på att ljuga. Manne är asbra på det. Jag har alltid tänkt att det gör mig till en bra människa. Min patologiska vilja att vara ärlig är liksom ett tecken på att min moraliska kompass är i topptrim.
Men nu undrar jag. Jag kanske bara är psykfall som borde lära mig att hålla käften.
Jaja.
Förutom det så berättar jag om YTTERLIGARE EN MILSTOLPE I MITT FÖRÄLDRASKAP och så pratar vi om barn nuförtiden.
Ohängda jävlar.
Trevlig lyssning!