Jag har aldrig sett mig som en kicksökare. Det ligger liksom inte för mig att söka utmaningar eller göra nya saker hela tiden. Rätt nöjd med att saker och ting är som de är liksom.
Jag har även svårt att njuta på beställning. Typ, nån säger: “Du måste åka dit/se det/äta där/lyssna på det.” Då blir det väldigt svårt att drabbas av upplevelsen.
Men häromdagen när jag helt oförberedd hörde Thomas Nordegren läsa en dikt på radion kom jag på att jag faktiskt är en kicksökare. Grejen är bara att jag inte vill söka upp kickarna. Jag vill att de bara ska landa i mitt knä.
Hur jag ska göra för att uppleva kickar utan att söka upp dem pratar jag med Manne om i veckans avsnitt av podden.