Nisse Edwall

Nisse Edwall

Nisse Edwall

Nisse Edwall skriver om allt roligt med att vara förälder och allt jobbigt med att vara en modern pappa.

8 mars – Öppet brev till mina söner

nisseedwall  |  Publicerad 2019-03-08 10:15  |  Lästid: 2 minuter

Hallå där pojkar! FREDAG IDAG! JIPPIE

Men. I dag är det inte bara fredag med godis, pizza, Talang och läsk.

I dag är det även Internationella kvinnodagen. En dag då man uppmärksammar ojämställdhet och kvinnors situation över hela världen.

Det finns så mycket att säga om det här att det inte låter sig göras på ett bräde. Utan jag får ta det lite pö om pö.

När jag gick i mellanstadiet var det endast en dörr som skiljde killarnas duschrum från tjejernas på gympan. Under dörren fanns det en glipa på cirka en halvcentimeter. Den glipan utnyttjade vi på så sätt att vi skvätte vatten på golvet under dörren för att på så sätt skapa en spegel av vatten så att vi kunde se in i tjejernas dusch. Givetvis helt utan resultat. 

Ni ska veta att jag tänkt en del på den där storyn genom åren. Ofta med ett ”hö-hö”. Det är också med ett ”hö-hö” den tagits emot när jag berättat den för andra nu som vuxen.

Det var också med ett ”hö-hö” det hela avfärdades av gympaläraren när våra tafatta spioneriförsök uppdagades back in the day. 

Nu har du gympa med efterföljande dusch, Manne (Jojo, du har det om några år – nu får snällt sitta still och lyssna nu bara…)

Och nu ”hö-höar” jag inte lika mycket längre när jag tänker på den där vattenspegeln. 

Jag var rätt stökig i tonåren. Jag skolkade en del, jag snattade och jag spenderade en hel del tid med fel människor i fel portuppgångar. 

Så här som vuxen kan jag ju se att det jag gjorde var att försöka ta reda på var gränserna gick för hur man får bete sig. Från vuxenvärlden fick jag lära mig att det var fel att stjäla, skolka och slåss och att detta beteende fick konsekvenser. Vilket i sin tur medförde att jag hela tiden gick runt med lite magont och en känsla av att det jag höll på med var fel.

Jag lärde mig kort sagt var gränserna gick och växte så småningom upp till en, NÅJA, fungerande samhällsmedborgare.

Det där vi pysslade med efter gympan var ju även det ett solklart fall av testande av gränser. Och vad lärde jag mig av att vuxenvärlden skrattade när det kom fram vad vi gjort? Ja, inte fan var det att gränsen gick vid att spionera på tjejer som duschade i alla fall. 

Inte heller fick jag lära mig att gränsen var passerad om man slog till dem på rumpan i kön till matsalen. Hur man än betedde sig mot tjejerna så fick det liksom inga som helst negativa konsekvenser. 

Var gick egentligen gränsen? Tjata till sig en kyss på nån föräldrafri fest? Argumentera i timmar för lite petting? Tigga om att få ligga?

Därför, älskade pojkar, vill jag att det ska kännas i magen på er redan när ni tillverkar en vattenspegel efter gympan. Det är absolut förbjudet. Gör det inte bara. Får jag reda på att ni gjort det blir det inget Fortnite, Tik Tok, Fifa eller Vlad Reiser på en månad.

Så att ni vet var gränsen går. Från början.

Puss på er.

Dela på Facebook
Tweeta

Redaktionen tipsar

Uppdaterad 2019-03-08 13:38