Jag kan absolut ingenting om bilar och har väl egentligen aldrig tänkt på bilar så mkt. Men för några år sen så gjorde jag ett jobb åt Mercedes.
Jag fick då möjlighet att köra en C-klass kombi under ett antal månader. När jag var tvungen att lämna tillbaka den och gå tillbaka till min vanliga folka så hände väl egentligen ingenting men livet blev fan lite tråkigare. Och eftersom jag i år har varit duktig och sparat ihop en sån där ekonomisk buffert som alla experter pratar om att man behöver så känner jag att jag inte orkar vara logisk längre. Palla liksom. Därför la jag den där bufferten på en handpenning på en begagnad C-klass kombi från 2016. Det finns ju inget vettigt i det här köpet. Vi kör inte ens bil särskilt ofta.
Men det känns så himla roligt. Nån liten jäkla bil måste vi ändå ha. Jag gillar också känslan av att vara lite dumihuvet – att inte göra det mest praktiska och vettiga. Jag är fan så jävla genomvettig hela tiden. Jag fakkar aldrig ur liksom.
Nu fick jag fakta ur litegrann på nåt slags lite gulligt sätt och det känns så bra.
Kolla den analoga klockan. Så snygg.
Manne är sur för han ville han en bil för nån miljon han såg på nybilsavdelningen. Well, well. Alla kan inte vara nöjda alltid.