Nisse Edwall

Nisse Edwall

Nisse Edwall

Nisse Edwall skriver om allt roligt med att vara förälder och allt jobbigt med att vara en modern pappa.

Vissa stenar ska inte lyftas på…

nisseedwall  |  Publicerad för 23 timmar sen  |  Lästid: 1 minut

Sitter och gör annat istället för att jobba. Till exempel började jag tänka på vad som hände med Brian Harvey från East 17.

Söt…

Det skulle jag inte ha gjort.

Vissa stenar ska inte lyftas på….

Dela på Facebook
Tweeta
Uppdaterad för 18 timmar sen

Äntligen är jag en gigant

nisseedwall  |  Publicerad för 2 dagar sen  |  Lästid: 1 minut

Veckans avsnitt av podden har redan mötts av hård kritik. Av min fru. Hon tycker att att bilden jag målar upp av vår relation är djupt förenklad, förfalskad, förljugen och att jag ensidigt tar mitt eget parti.

MEN VEM ANNARS SKA TA MITT PARTI OM INTE JAG GÖR DET?!

Lika mycket som det här tär på mig så känner jag en djup och oförställd glädje. Min megalomani gör nu att jag äntligen känner att jag kan sälla mig till de hänsynslösas skara (Knausgård, Strindberg, Lundgren, Kullenberg, Rydberg osv) som inte låter personliga hänsyn stå i vägen för det verkligt viktiga. Konsten.

Gör dig själv en tjänst och lyssna på det här avsnittet som för evigt har ristat in mitt namn i konst-, litteratur- och…poddhistorien.

Om inte det räcker för dig så kan jag även rekommendera en lyssning om du är sugen på att höra om hur det gick till när Manne blev nudist.

Dela på Facebook
Tweeta

Nisses guide till fredagsmyset

nisseedwall  |  Publicerad 2019-05-17 15:47  |  Lästid: 2 minuter

Nisses guide till det perfekta fredagsmyset

Den här listan kan inte publiceras nog ofta!

1. Gå på bolaget på onsdagslunchen

Allt handlar om att fredagen ska vara mysfylld. Att stå i kön på bolaget och trängas med rödplufsiga BIB-madamer och irriterade ”öl- och whiskeykonnässörer” 17:04 på fredagseftermiddagen står inte under ”MYS” i mitt uppslagsverk.

2. Köp pizzakit

Till barnen duger det med ett sånt där kit med tillhörande tomatsås. Rulla ut skiten på en plåt. Dra på lite ost och skinka. Servera. Alla blir glada.

Till de vuxna rekommenderar jag att man köper Pop! Bakerys färdiga surdegspizza. På den har du salami ventricina, mozzarella, paprika, lök och oliver. Vet ni hur gott det blir?

3. Handla fredagsmaten på lunchen

För många luncher slösas bort på mikrad torsk, menlöst prat och dyr husmanskost. Tryck i dig en cheeseburgare on the go och shoppa fredagsmaten i stället för att se livet passera i revy samtidigt som du hör nån kollega säga något menlöst om Sverigedemokraterna, klimatet eller sina barns förestående tandläkarbesök.

4. Drick Dry Martini

Länge trodde jag att rödtjut och bärs var det som gällde på fredagskvällen. Det är det förvisso. Men risken är att man somnar på studs om man börjar med ett glas rött direkt. What you want to do is dricka en aperitif. Vilken du väljer är fruktansvärt egalt i min värld. MEN. Jag dricker alltid Dry Martini. Man blir hungrig, på gott humör och pigg på en gång. Plus att det är så jävla gott och känns lite lyxigare än bara en öl eller ett glas vin. (Länge trodde jag att ett glas mousserande kunde fylla samma funktion. Men icke.)

5. Städa på torsdagskvällen

Att komma hem på fredagseftermiddagen ska vara som en schlager. Inte som att komma hem till en soptipp som med sin blotta uppenbarelse påminner dig om att ditt liv är värdelöst och att det är lika bra att somna bort från allting.

6. Var liberalt inställd till barnens läggtid

Skillnaden mellan helg och vardag är att på helgen är det helg. Det vill säga alla vanliga regler är satta ur spel. Låt barnen vara vakna tills de däckar på golvet. OBS! Under förutsättning att de går med att TV:n är en vuxengrej efter klockan åtta.

7. Diska undan fredagsfrukosten

Hör ihop med punkt 5. Det är inte kul att behöva börja Dry Martini-myset med att sopa brödsmulor och ställa in kvarglömd svettig Gouda i kylen.

8. Gå och lägg dig 22:30

Trust me, det händer inget kul efter det. Passa på att vila upp dig. Imorn är det nämligen lördag och du måste se till att sysselsätta dig och familjen i 48 timmar innan det är måndag förmiddag och du får vila upp dig.

TREVLIG HELG!

Dela på Facebook
Tweeta
Uppdaterad 2019-05-17 15:47

Ta barnen och dra

nisseedwall  |  Publicerad 2019-05-13 10:42  |  Lästid: 2 minuter

Sprang Kungsholmen runt i helgen. Vann såklart.

Nytt avsnitt av podden ute. Förutom runkminnen till tysk porr och tacoprat bjuder vi även på en smart spaning rörande Jerka Johanssons roll som EN röst för EN generation. Deesutom det stora i att titta på barnens program och låta barnen titta på ens egna.

Dela på Facebook
Tweeta
Uppdaterad 2019-05-13 10:42

7 steg till perfekt gräl med din partner

nisseedwall  |  Publicerad 2019-05-10 15:30  |  Lästid: 4 minuter

Tidigare idag var jag med i Nyhetsmorgon och svarade på frågor om att gräla. Hade ingen aning om att det skulle RASSLA TILL SÅ MYCKET I INKORGEN som det gjorde. På förekommen andledning känner jag mig därför nödgad att publicera en lista hur man egentligen gör för att gräla perfekt.

Så här gör du således för att gräla like a relationship-pro (som jag alltså):

1. Undvik politikergrälet

Sjuk grej: Det finns nåt större än JAG i en relation –> VI. Har JAG rätt men VI fel så är det obra. Därför handlar det inte om att vinna en debatt när man grälar i ett parförhållande, vad det handlar om är att komma fram till något konstruktivt.

Det här slog mig häromkvällen när, för att göra en lång historia kort, Li utbrast att hon drömmer om att komma hem till ett tomt hem. Inga barn eller äkta makar. Bara tomt och tyst. Jag tyckte då jag hade ett hyfsat strongt case när jag menade att vi då har ett problem iom att hon har en familj som bor där hon bor och att det vore ju då smartare att hon åkte nånstans där hon kunde vara ifred från oss. Vi kom ingenstans och jag tog dan efter upp det med Manne och förväntade mig ryggdunk och medhåll. MEN ICKE! Han tyckte gott att jag kunde ta barnen och försvinna nån kväll i veckan och låta henne gå hemma och skrota.

Genialt pga KONSTRUKTIVT!

Såhär vill vi alltså inte ha det…

2. ”Jag gillar grälet och släpper det lätt men min partner tycker det är megadeppigt med gräl.

Återigen handlar det om att ställa sig utanför sig själv och tänka på relationen. Leder din grälsjuka till nåt mysigt konstruktivt? Om ja – kör på. Om svaret däremot är nej lägg av med grälet. Du får väl gå nån kvällskurs i skirkande improvisationsteater eller nåt för att få utlopp för ditt grälberoende.

3. ”Det är så konstigt för det verkar som att min partner alltid har rätt…”

Har man en partner som alltid tror att han eller hon har rätt så är det smartaste sättet att låta honom eller henne tro att hen har det och sen göra det som egentligen är rätt.

SKÄMT ÅSIDO.

Eller lite så kan man ju faktiskt jobba for the greater good. MEN. Det är klart att man inte kan gå igenom livet och alltid känna att man måste trycka undan sin egen åsikt eftersom man är ihop med en buffel som alltid måste ha rätt. Och det ska man ju faktiskt ta upp med buffeln i fråga. För det är ju så att det faktiskt är omöjligt att någon eller något alltid har rätt – något som fördel kan påpekas. Dock inte i stridens hetta.

4. Tänk talking head.

När man inte ser intervjuaren utan bara intervjupersonens huvud (och axlar) under en intervju kallas det för Talking head.

Ibland ser man lite mer OM PRODUCENTEN tycker det är värt att visa.

Intervjupersonen får då baka in frågan i svaret eftersom intervjuaren inte är med i bild. Och det är det här man ska låta sig inspireras av. Typ i alla fall. Vad man ska göra är att upprepa det ens partner sagt innan man säger sitt. Man får då lite tid att tänka, allt lugnar ner sig lite och man säkerställer att det inte bli några missförstånd.

EX:

”Du anser alltså att jag inte kan åka bort hela lördagen på tennisturnering och samtidigt spendera halva söndagen med att käka brunch med några gamla kollegor? Jag kan förstå det resonemanget, men…”

5. Våra barn uppskattar inte våra Stora grekiska gräl™.

Har du och din (insert bättre/sämre) hälft svårt att låta bli att skrika på varandra när ni ”diskuterar” trots att det sällan leder nånstans plus att era barn inte verkar uppskatta det hela? Då är det faktiskt ditt ansvar att backa och undvika att det blir skrik- och gapfest. Du kan nämligen inte styra över din partners beteende. Ta några djupa andetag, räkna till 10, ta en promenad, sov på saken. Påfallande ofta kommer du märka att det inte alls är lika lockande att fortsätta gastandet efter pausen…

6. Min partner tiltar vid kritik

Skjuter din partner i från sig när du framför något som påminner om kritik. Sluter han eller hon sig?

Eller kanske bara börjar stirra tomt ut i luften?

Fokusera I FÖRSTONE på dig själv och ditt beteende. Ta inte upp mer än en sak åt gången. Säg inte: ”Så här måste du göra” utan formulera dig mer åt ”Vi har det här problemet hur tycker du vi ska göra”-hållet.

SEN! Är det såklart viktigt att din partner jobbar med sig själv också och då kommer vi till punkt 7 på min lista.

7. Sök hjälp

Helt ärligt. Att gräla är en konst som det tar tid och träning att förfina. Framförallt gäller det att ha rätt teknik när man sysslar med det. Gissa om det finns folk som har en utbildning i just detta?

De kallas psykologer.

Psykologer är jätteduktiga. De har asmånga bra grejer att lära ut vad gäller grälandets konst.

LYCKA TILL! Och glöm inte att övning ger färdighet. Därför – gräla mycket, gräla ofta MEN

GRÄLA RÄTT!

Dela på Facebook
Tweeta
Uppdaterad 2019-05-14 15:37

Bögskämt i bastun

nisseedwall  |  Publicerad 2019-05-06 09:29  |  Lästid: 1 minut

Matnyttigt avsnitt. Jag kommer med ett gäng bra tips till alla nyblivna pappor. Visste ni att maj är en av de vanligaste månaderna vad gäller bebisfödande? Så ni är ju en del som behöver dessa tips nu.

I övrigt pratar vi om civilkurage och jag testar lite olika bögskämt som jag hittat på Flashback på Manne för att träna honom på att ingripa om dessa skulle komma upp när han är i en offentlig miljö. Typ i bastun.

Som ni förstår blir det svårt att leva utan Pappapodden, avsnitt 326. Tur att det bara är att klicka nedan för att lyssna.

Dela på Facebook
Tweeta

En lagom hyfsat komplicerad förlossning

nisseedwall  |  Publicerad 2019-04-28 21:14  |  Lästid: 7 minuter

Jojo fyller 4 år i dag och jag gör som jag brukar. Återpublicerar texten jag skrev om hans födelse som jag skrev några dagar efter att den gått av stapeln. En fin tradition. Håll till godo.


Skrivet 5 maj, 2015:

Okej, nu har det lugnat ner sig hyfsat; bebisen och Li sover, Manne är på förskolan. Nu tänkte jag försöka återberätta förlossningen. Det kommer bli helt ur mitt perspektiv. Men jag vill redan nu passa på att tacka Li Svärd Edwall för en heroisk insats. Jag förstår faktiskt inte hur det är möjligt att föda ett barn. Jag är djupt imponerad av henne.

Då kör vi:

Prolog:

Det började redan på måndagen 27 april kan man säga. Det var då 10 dagar kvar till BF (7 maj) och jag och Li hade bestämt oss för att spendera eftermiddagen på Clarion hotell vid Skanstull i Stockholm. Det var en grym eftermiddag då vi mest låg och plaskade i deras kroppstempererade pool och pratade om framtiden, vår gemensamma historia och huruvida kvinnan vi mött i bastun egentligen pratade gotländska eller dalmål. Helt störd dialekt hade hon. Omöjlig att placera.

När vi var på väg därifrån nämnde Li lite i förbifarten att hon trodde slemproppen kommit ut. Jag gjorde en snabb-googling och konstaterade att det kunde dröja upp till en-två veckor innan nåt hände efter att slemproppen gått. När jag nu i efterhand läser exempelvis Vårdguidens text om förlossningstarten kan jag konstatera att jag nog borde anat att förlossningen var närmare än jag kunde ana…

Ett annat tecken på att något var på gång var att Li inte kunde gå 50 meter till restaurangen där vi skulle käka middag utan vi fick ta bussen en station. Ett tredje tecken var att när taxin körde upp för att köra hem oss efter måltiden tittade taxichauffören väldigt undrande på oss. Då förstod jag inte riktigt varför men nu fattar jag ju vad han såg:

En kvinna så höggravid att hon knappt kan gå, en man med en väska i sin hand.

Han var väl orolig att hans fina bil skulle fyllas med fostervatten, blod och bebisar.

När vi kom hem följde en helt vanlig kväll: Li läste saga för Manne och tvättade sedan mina inflammerade hårsäckar samtidigt som jag skickade bilder på Persbrandt till stora Manne (oklart varför…).

Ingenting tydde på att vi inom 24 timmar skulle var fyra…

Förlossningen:

Klockan tre på natten till den 28/4 vaknade jag av att Li lakoniskt konstaterade att vattnet gått. Eller hon trodde att vattnet gått. Vi var båda förvirrade och nyvakna men jag såg hur det droppade och förstod ganska snabbt att så verkligen var fallet.

Mannes förlossning startade på precis samma sätt och då åkte vi in till BB direkt för kontroll. Detta faktum gjorde att jag trodde det skulle gå till på precis samma sätt även denna gång vilket medförde att jag kastade mig på telefonen och ringde Lis föräldrar och bad dem installera sig för nu skulle det födas barn. Efter det ringde Li till BB som sa att vi skulle sitta still i båten, vila och höra av oss igen vid 7:00.

Jaha.

Jag skickade hem svärföräldrarna, packade BB-väskan och gick och la mig. Konstigt nog somnade jag ganska omgående och vaknade vid 6:30 av att Manne gått upp. Nu följde en märklig morgon: samtidigt som Li börjat få värkar i sovrummet satt jag och Manne och spelade UNO i köket och fixade matsäck till förskolan som skulle på utflykt. (Det var första gången jag förstod att det skulle vara något helt annat att ha två barn jämfört med ett…)

Efter att jag lämnat Manne kom jag hem till Li som nu hade kraftiga värkar (nån minut långa och med knappt fem minuters mellanrum). Jag ringde då förlossningen och barnmorskan jag talade med bad att få lyssna när Li hade en värk. Efter att hon lyssnat uppmanade hon oss att komma in till BB på studs.

Förra gången åkte vi taxi men vi hade beslutat oss för att ta bilen den här gången. Detta val skulle jag senare få ångra men nu kändes det häftigt. Vi kom ut i den friska vårluften, solen lyste och en ljum vind smekte min kind. Vi satte oss i bilen. Jag var stolt över hur lugnt jag kunde framföra fordonet med min fru profylaxandandes bredvid mig. Jag var imponerad över att jag tänkt på att fälla bak ryggstödet på passagerarstolen. Jag klappade mig själv på axeln eftersom jag kommit ihåg att täcka över stolen med en filt. Jag kände som världens mest kompetenta blivande tvåbarnspappa.

Så nöjd…

Känslan av odödlighet och min uppblåsta självgodhet avbröts abrupt av att trafiken helt plötsligt stannade helt. Jag hade valt en väg jag trodde var lugnare eftersom det fortfarande var lite morgonrusning ute. Problemet var bara att den här vägen gick över en låg bro som ibland öppnas upp för att släppa igenom någon båt med onödigt hög mast. Detta hade nu precis hänt. Broöppning. Helvete.

Li försökte behålla lugnet men jag kunde ana att paniken var på ingående i takt med att värkfrekvensen blev högre. Jag nynnade lite för mig själv, talade lugnande till Li och försökte skoja lite med henne om att det här i efterhand skulle bli en bra historia. Det sket hon i.

När det gått ungefär 10 minuter och Li hade haft ungefär en miljon värkar började jag planera att göra en dödsföraktande U-sväng för att åtminstone göra något åt den här situationen. Vi kunde ju liksom inte stå kvar här. Allt var helt klaustrofobiskt. Jag hade precis börjat föra handen mot blinkersspaken för att signalera till de andra bilisterna att jag var på väg göra något väldigt märkligt när jag såg en vit gammal Nissan Micra röra på sig längre fram.

”LI, SER DU! DET RÖR PÅ SIG! VI KOMMER ÖVERLEVA!!!!”

Några minuter senare befann vi oss utanför akutingången till förlossningen på Södersjukhuset och jag hjälpte Li in genom ingången.

Väl installerade på rummet kändes allt till en början som förra gången. Li hade asont men smärtan avtog avsevärt efter att hon fått Epidural och vi kunde mysa lite tillsammans. Det enda problemet var att parkera bilen. Helvete, vad svårt det var att hitta P-plats. Det slutade med att jag efter en halvtimmes letande fick ringa in Lis föräldrar igen och be dem parkera bilen åt mig. Varför tar folk bilen till BB? Helt ärligt?!

Då återstod bara ett problem: Var i helvete fanns kaffeautomaten? Jag var så kaffesugen att jag höll på att sprängas men jag kände att jag inte riktigt kunde trycka på larmknappen för att be om en kopp. Det kommer väl någon snart tänkte jag. Efter att jag väntat i vad som kändes som en livstid bestämde jag mig för att det kanske var ok att trycka på larmknappen ändå. Jag kunde kanske ställa någon fråga om lustgasens påverkan på miljön eller något om Epiduraldoseringen och sedan i förbifarten slänga in en fråga om kaffet. Som tur var slapp jag göra bort mig på det viset eftersom det dök upp en undersköterska med en kanna vatten som hänvisade mig till en automat längre ned i korridoren utanför vårt rum.

Jag hade tidigare sagt att jag den här gången inte skulle testa lustgasen eftersom jag nu är nästan 6 år äldre än förra gången och en MOGEN man på 35 år.

Men det krävdes bara att Li drog några djupa andetag och skrattande övertalade mig att testa för att jag skulle falla till föga. Det är kul med lustgas. Inget snack. Det känns typ som första gångerna jag drack folköl i 13-årsåldern. Pirrigt liksom.

Efter en stund förändrades dock allt, myset tog slut och ingenting kändes längre som förra gången.

Det började med att jag märkte att vi inte var ensamma i rummet längre. Det var en drös barnmorskor och nån läkare. Alla mumlade och jag kunde tydligt höra hur de bekymrat sa ”Hmm..” upprepade gånger till varandra. Till slut kastade jag ett getöga på monitorn som visade bebisens hjärtslag. De var nere på 50-60 och steg inte. De hade tidigare legat och pendlat mellan 120 och 150 vilket gjorde att jag förstod att nåt var weird. Jag hörde hur de började prata om kejsarsnitt. De var säkert jättegulliga och informativa men jag upplevde allt som i en dimma och fokuserade på att hålla om Li och fattade inte riktigt vad som hände. Till slut sa en av barnmorskorna att Li skulle ställa sig på alla fyra. Li som var lite omtöcknad uppfattade först inte uppmaningen och jag förstod då att det var allvar eftersom barnmorskan ganska bryskt tog tag i Li och sa: ”NU!”

Efter att hon ställt sig på alla fyra såg jag hur bebisens hjärtljud sakta steg och efter en stund stabiliserades de kring 120-130.

Faran var över. Men efter den stunden var det alltid åtminstone en barnmorska närvarande i rummet ända fram till slutet. Anledningen till att hjärtljuden gått ner skulle senare visa sig ha en helt logisk förklaring.

Jag fick i och med detta intermezzo en mer påtaglig uppgift under förlossningsarbetet. Bebisens hjärtljud gick nämligen ner efter varje värk och jag märkte en tydlig skillnad i dens återhämtning i fall Li andades lugnt och djupt i värkvilan jämfört med en lite mer stackatoaktig dito. Jag stod därför nära henne hela tiden och koncentrerade mig på att få henne att andas lugnt.

Ca 17:00 intensifierades värkarna och det kom helt plötsligt in mer folk igen. Den här gången var det en mer positiv underton i deras idoga ”hm:anden” till varandra.

”Li, nu kan du börja krysta.”, sa helt plötsligt en av dem.

Nu gick allt snabbt: Li hade ordentliga krystvärkar och jag såg tydligt en hårig skalp trycka mot hennes slidöppning. Det var en hårig skalp! Det var en bebis! Jag såg en bebis! Den hade en massa hår! Den ser ut precis som Manne hann jag tänka innan det helt plötsligt kom in en läkare och började fibbla med bebisens skalp. ”Kiwiklocka” hann jag uppfatta. ”KRYSTA LI” hörde jag också. Allt började snurra. ”Jag får inte loss elektroden!”, hörde jag en tredje röst utbrista.

”NU KOMMER DEN!”

Tystnad.

Helt plötsligt såg jag hela rummet som från en annan vinkel. Liksom utanför min kropp. Sedan föll jag. Jag föll länge. Det var svart omkring mig.

Helt plötsligt var jag tillbaka i min kropp igen.

Jag hörde ett ljud.

Det var ett barnskrik.

Jag såg en liten kropp.

Jag hörde ett till ljud, hulkningar.

Det var jag som lät.

Synen blev grumlig.

Jag kände något vått på kinderna.

Tisdagen 28 april 2015, kl 17:52

3280 gram

48 cm

Frisk pojke med navelsträngen två varv runt halsen.

Dela på Facebook
Tweeta
Uppdaterad 2019-04-28 21:15

Nio knep till DOLD egentid

nisseedwall  |  Publicerad 2019-04-25 13:02  |  Lästid: 5 minuter

På båtresan hem från Gotland häromdagen hände nåt otroligt. Låt mig återkomma till vad om en stund.

Ja, vi abonnerar alltid ett fartyg för oss själva när vi åker till Gotland. Vaddåra?

Hur härligt det än må vara att mysa med sina barn så behöver man komma ifrån ibland. Hur man än vrider och vänder på det. SÅ ÄR DET. Det finns en massa klassiska grejer att ta till: ta en promenad, gå ut och träffa några kompisar, kolla på sport OCH SÅ VIDARE. Men det där är ju något man måste avtala om, man måste förhandla med sin partner. Det är ett rävspel. Därför är det viktigt att få till den DOLDA EGENTIDEN. Dvs den egentid man inte behöver förhandla om utan snarare får uppskattning för. Låter det märkligt?

Inte då.

9 TIPS PÅ SAKER DU KAN GÖRA OM DU VILL VARA I FRED UTAN ATT FÅ EN MASSA SKIT (DEN DOLDA EGENTIDEN)

1. Tvätta

Finns det något mer tillfredställande att sköta tvätten? Den gör precis som man säger, det blir konkreta resultat och alla (ens partner) älskar en när man vikt in ren tvätt i skåp. OBS! Det sista är viktigt. Ingen blir glad om det enda som hänt är att sovrummet fyllts av en massa ikeakassar med ovikt tvätt. Då kan du lika gärna skita i det.

2. Laga mat

För att matlagning ska hamna under kategorin dold egentid är det viktigt att man lagar hyfsat enkel mat som alla kan käka. Typ Korv Stroganoff. Även här är det viktigt att man fullföljer – alltså att man diskar undan efter sig. OM INTE! OBS! VIKTIGT! VARNING! Om man misstänker att ens partner är i behov av lite dold egentid kan man försiktigt kolla hur hen vill göra med disken. Antyder partnern i fråga att hen kan tänka sig att ta disken och det inte verkar som det finns EN MASSA skuldbeläggande i erbjudandet så kan det vara så att hen är i behov av dold egentid och då ska hen få göra disken. Viktigt att inte visa att man blir besviken över utebliven disk utan i stället berömma, uppmuntra och visa glädje över att man slipper.

3. Diska

Well. Typ inverterad variant av punkt 2. Dvs du är den som erbjuder dig att ta disken efter maten.

4. Dammsuga

Det viktigaste som hänt på dammsugarfronten är AirPods. I och med att jag har långt hår kan jag låta håret dölja att jag har hörlurar och därigenom lyssna på nån bra podd samtidigt som jag städar utan att det märks. Ljudet från dammsugaren gör också att det inte verkar misstänkt att jag måste utropa ”VA?” så fort någon tilltalar mig.

Städdags…

5. Bära däck

Det här är en klassiker. Jag minns det som igår. Det var min jungfrusil vad gäller dold egentid. Jag skulle bära upp vinterdäcken på vinden. Det borde rimligen betyda att det var april. Manne är född i december vilket ger för handen att han måste ha varit ca fyra månader. Jag hade gjort detta någon eller några gånger tidigare och hade då tyckt att det var det vidrigaste jag gjort: smutsigt och tungt. Men helt plötsligt märkte jag att det inte var jobbigt alls. Det var bara skönt. Jag var ju ensam. Det var ju tyst. Jag var fast.

6. Rensa vindsförråd

Punkt fem gjorde att jag upptäckte potentialen i vinden och våra vinds- och källarförråd har sen den dagen varit preussiska vad gäller ordning och reda. Enda abret är att min hösnuva ofta lever upp i förrådsutrymmen.

Tur att ett problem bara är ett av stegen på vägen till lösning.

7. Handla

Det här är ju en klassiker. Få en timme för sig själv på ICA Maxi. Drömma sig bort bland deodoranter, müsli, krossade tomater och billiga barnjeans. Men. Precis som i fallet med matlagningen kan det bli problematiskt att få det här till dold egentid. Det är liksom ett alldeles för uppenbart mys.

Tur att jag då kommit på den här briljanta idén: Jag handlar middagsmaten i samband med hämtning. Men jag struntar medvetet i att köpa alla basvaror som står uppskrivna på listan UNDER FÖREVÄNDNING att jag vill komma till förskolan snabbare och inte utsätta Jojo för 30 min extra förskola för att jag tvunget skulle fylla på lagret av vetemjöl, burkmajs och wipes. Jag går sen och handlar stapelvarorna EFTER middagen. Vattentätt.

8. Fotbollsträning

Helt ärligt. Det var längesen Manne brydde sig om jag följde med till hans fotbollsträning. Men det är inget jag talar högt om. I stället följer jag gladeligen med och ställer mig vid kanten av planen och snackar skit med nån annan förälder under 1,5h. Det är ju faktiskt helt sjukt. 1,5h av obrutet samtal och samtidigt bli behandlad som hjälte när man kommer hem. Nästan för bra för att vara sant. Osäker på hur länge detta kommer kunna pågå. Njuter varje sekund dock.

9. Bajs

Jag teasade inledningsvis om att jag var med om något otroligt på båten hem från Gotland häromdagen. Jag trodde faktiskt inte att det var möjligt. Efter ett knappt decennielångt pappaliv upptäckte jag en ny chans till dold egentid. Förutsättningarna är följande: Jojo vill fortfarande ha blöja när han bajsar. På båten tycker jag dock att han ska bajsa på toa, blöja eller ej. Vill liksom inte utsätta mina medresenärer för hans… ja, ni fattar. Det var inne på toa det hände. Jag satte på honom en blöja och gick ut ur båset och ställde mig utanför och vaktade dörren eftersom han inte kan låsa från insidan. Med risk för att lämna ut honom allt för mycket. Han är inte snabb på toa, det är han inte. Och när jag stod där och läste en John Le Carré (debuten Telefon till den döde. Trevlig pusseldeckare.) på mobilen medan jag väntade skakade jag plötsligt till. Det var en rysning. En rysning av välbehag.

Jag hade helt plötsligt läst två kapitel utan att bli störd.

———————————————————————————————————–

Slutligen. Glöm INTE vem som snackar här…

Ingen annan…

Dela på Facebook
Tweeta
Uppdaterad 2019-04-29 10:01

Städfascister och löparhippies

nisseedwall  |  Publicerad 2019-04-24 13:55  |  Lästid: 1 minut

Har varit på landet över påsk. Kom hem igen idag. Speciellt med lantställen ändå.


2012

2019

Tiden står liksom stilla. Eller stilla står den inte, men det pågår på ett annat tidsplan. När vi kom dit nu i påsk tog vi liksom vid där vi slutade i augusti. Allt åldras på ett helt annat sätt. Det är som en plats utanför tiden. Barnen hoppar direkt in i gamla hjulspår och börjar fråga efter sommarlovsmorgon på TV:n och vill ha speciell frukost som vi aldrig äter hemma (levain med pepparsalami).

Vi hann även spela in ett avsnitt av podden när jag var där. Ett avsnitt där Manne har blivit en butter städfascist och jag en livsbejakande löparhippie. Så sjukt.

Dela på Facebook
Tweeta
Uppdaterad 2019-04-24 13:55

Ny lunchkompis

nisseedwall  |  Publicerad 2019-04-17 16:23  |  Lästid: 2 minuter

När jag gick i högstadiet så var det en sport för mig att inte öppna colan förrän pizzan var uppäten. Jag älskade att ha all läsk kvar medan kompisarna satt utan. Så nöjd med att jag lyckats föra över det här på Manne. Inte själva delen med att sitta och sukta kompisarna med cola alltså. Det är ju stört. Nej, alltså att han väntar med colan. Det är ju smart. 

Kan du inte le lite?

”Tack.”

Också mys att ha en arbetskompis nu när det är lov. Jag sitter framför min dator och han framför sin och sen käkar vi lunch ihop.

OBS! Idag på förmiddagen var vi ute och spelade fotboll! Vi sitter inte bara inne och lanar. DET ÄR JU FINT VÄDER! Dock inga bildbevis därifrån. Jag filmade en sekvens men då skrek nån (som är typ 1,50) ett alldeles för vuxet ord när han missade en straff så tyvärr klarade den inte de hårda publiceringskraven vi har här på Café

IMORN DRAR VI TILL GOTLAND OCH FIRAR PÅSK! Längtar.

Då jävlar ska jag elda!

Dela på Facebook
Tweeta
Uppdaterad 2019-04-17 16:23