Nisse Edwall

Nisse Edwall

Nisse Edwall

Nisse Edwall skriver om allt roligt med att vara förälder och allt jobbigt med att vara en modern pappa.

Ny lunchkompis

nisseedwall  |  Publicerad 2019-04-17 16:23  |  Lästid: 2 minuter

När jag gick i högstadiet så var det en sport för mig att inte öppna colan förrän pizzan var uppäten. Jag älskade att ha all läsk kvar medan kompisarna satt utan. Så nöjd med att jag lyckats föra över det här på Manne. Inte själva delen med att sitta och sukta kompisarna med cola alltså. Det är ju stört. Nej, alltså att han väntar med colan. Det är ju smart. 

Kan du inte le lite?

”Tack.”

Också mys att ha en arbetskompis nu när det är lov. Jag sitter framför min dator och han framför sin och sen käkar vi lunch ihop.

OBS! Idag på förmiddagen var vi ute och spelade fotboll! Vi sitter inte bara inne och lanar. DET ÄR JU FINT VÄDER! Dock inga bildbevis därifrån. Jag filmade en sekvens men då skrek nån (som är typ 1,50) ett alldeles för vuxet ord när han missade en straff så tyvärr klarade den inte de hårda publiceringskraven vi har här på Café

IMORN DRAR VI TILL GOTLAND OCH FIRAR PÅSK! Längtar.

Då jävlar ska jag elda!

Dela på Facebook
Tweeta
Uppdaterad 2019-04-17 16:23

Runka x 52

nisseedwall  |  Publicerad 2019-04-15 19:13  |  Lästid: 1 minut

Jonas Hassen Khemiris novell om hustrumisshandel, Sista måltiden och Kalle Segerbäcks dokumentärfilm om sverigedemokraten Mattias Karlsson, Mattias Karlsson – året fram till valet har två saker gemensamt: 1) jag tänkte prata om dem i senaste avsnittet av Pappapodden 2) jag gjorde det inte.

Snyggis…

Jag kom inte på nåt smart att säga. Men jag lovar att om jag gjort det hade det varit otroligt skarpsinnigt och sagt fruktansvärt mycket spännande och intressant om mansrollen i vår tid. En ögonöppnare.

I stället berättade jag en anekdot om när jag skapade en svartruta i SVT.

Dessutom har en lyssnare meddelat att vi säger runka 52 ggr. Kanonavsnitt helt enkelt.

På tal om kanonavsnitt. Kanonprogram!

Dela på Facebook
Tweeta
Uppdaterad 2019-04-15 19:13

Kuken. Nu är det fucking dags för helg.

nisseedwall  |  Publicerad 2019-04-12 14:21  |  Lästid: 2 minuter

Jag behöver den här helgen. Den här veckan har varit under all kritik. Avgå.

  1. Jag fick ett vidrigt skavsår under foten i tisdags vilket gjorde att jag behövde ställa in all veckans tennis.
  2. Min redovisningskonsult som jag bytt till eftersom jag tyckte min förra var för dyr visade sig, när fakturan damp ner, vara nästan så dubbelt så dyr som min gamla.
  3. Metro är skyldiga mig dryga 16000. Pengar som jag inte har en aning om ifall jag nånsin kommer se.
  4. Igår när jag satt vid dukat bord, efter att ha lagat schnitzel med ungsstekt potatis (wow, liksom), och väntade på Li visade det sig att hon skulle vara borta hela kvällen. Något jag helt missat.
  5. Klipp till en timme senare när Jojo började spy.
  6. Klipp till imorse när jag stressade in med bilen till stan för att spela in Utvecklingssamtalet och inte hade tid att hitta parkering utan betalade dryga 200 spänn för att stå en dryg timme i ett garage för att kunna hinna hem till Li och byta av henne eftersom hon hade viktiga möten.
  7. Klipp till när jag kommer hem och hon ligger och småslumrar tillsammans med Jojo eftersom hon ska vabba hela dagen. Något som jag missat att ta in när hon berättat eftersom jag varit så stressad över allt som måste hinnas.
  8. Sa jag att lägenheten ser ut som skit eftersom vi börjat rensa i källaren (vilket innebär att all skit är upptagen till lägenheten).

Men hörrni, vi kan ju inte avsluta så här neggigt. Därför kommer här två positiva grejer:

  1. Efter första inspelningen idag lyckades jag radera hela avsnittet vi nyss spelat in. MEN! Ängeln Gabriella på Acast lyckades på nåt magiskt sätt att hitta ljudfilerna. Det GÄLLER ATT LETA LJUSGLIMTAR.
  2. Men viktigast av allt. Jag har fått en flaska gin som är specialgjord av In Flames. Gissa om DEN JÄVELN SKA NER snart.

Min älskade Li har köpt nya martiniglas. Wow!

Dela på Facebook
Tweeta
Uppdaterad 2019-04-12 14:24

Frågor/svar ADHD

nisseedwall  |  Publicerad 2019-04-11 08:24  |  Lästid: 3 minuter

Jag får en del frågor om hur det gick till när vi upptäckte Mannes ADHD och hur vi fick diagnosen. Jag tänkte därför köra nåt slags generiskt svar här på de flesta frågorna här på bloggen (Ehh…de kan iofs kokas ner till två st frågor, när jag tänker efter…).

1 Varför misstänkte ni att han hade ADHD?

Det är ju såklart en lång process och inget som hände över en natt. En grej var bland annat när Jojo föddes och jag märkte att han var så annorlunda. Snäll, liksom. Det var så jag tolkade det då i alla fall. Nu efterhand har jag förstått att Jojo är som barn är mest och att det är Manne som är den som sticker ut lite. Men som förälder till ett barn var ju det av naturliga orsaker svårare att förstå. Hursomhelst. Jag skrev en krönika i Metro som beskriver hur jag kom fram till att Manne nog behövde utredas för ADHD.

2 Hur går det till när ett barn får en ADHD-diagnos?

Det här är en rätt vanlig fråga jag får. Min erfarenhet är att allas resor i det här ADHD-träsket ser väldigt olika ut. Men för att ni ska få en inblick i hur det kan gå till så tänkte jag beskriva (något summariskt) hur det gick till när Manne fick sin diagnos:

 
Vi började med att kontakta BUP (http://www.bup.se/sv/). De hänvisade oss till Vårdcentralen här i Farsta. Där har de en mottagning för psykisk ohälsa hos barn och ungdomar som heter Famnen (https://capio.se/narsjukvard/stockholm/stockholm-farsta-vardcentral/vard-halsa/psykisk-ohalsa-famnen/). Jag tror inte att alla vårdcentraler har en mottagning för psykisk ohälsa, men är lite osäker där tyvärr.
Där fick vi hur som helst kontakt med en barnpsykolog som vi träffade (första gången tillsammans med Manne och sedan gick jag och min fru ensamma på regelbundna träffar hos henne under 1,5 år). Hon var jättebra och gav oss en massa handfasta tips samt lite vägledning hur vi skulle gå vidare.

Vi gick sedan genom skolhälsovården och fick träffa skolläkaren, hon skrev en remiss till något som heter PR Vård (https://www.prvard.se/mottagning/psykiatriska-ADHD-utredningar-psykologtjanster) som genomför ADHD-utredningar. Efter ca fyra månaders väntetid utreddes Manne. Utredningen gick till så att vi och skolan fick fylla i en massa frågepapper om Manne och att han (och vi) sedan fick träffa barnpsykolog och psykiater under en eftermiddag. Testet kallas för WISC-test (https://www.specialnest.se/hjalpmedel/sa-har-funkar-wisc-testet) och efter en vecka fick vi komma på återträff och fick då beskedet att han har ADHD. 
När vi fått diagnosen fick vi tillgång till ADHD-center (http://habilitering.se/adhd-center) där man erbjuds en massa kurser och annat stöd. Något som verkligen är hur grymt som helst!

OBS! Så här var det för oss! Nu har jag träffat en hel del föräldrar med barns som har ADHD på diverse kurser och dyl och är det något vi har gemensamt så är det att våra individuella resor sett oerhört olika ut. Men genom att läsa min kan ni ju få en känsla av hur det kan gå till.

Om det är så att att du som läser det här misstänker att det kanske är så att ditt barn har en diagnos så är nog ändå mitt råd att kontakta BUP. Men förvänta dig bara inte att de kommer lösa allt på en gång utan se det som ett steg på vägen och att de kan ge råd/tips på hur du kan gå vidare.

Lycka till!

Dela på Facebook
Tweeta
Uppdaterad 2019-04-11 08:24

Åre. Inget man ångrar.

nisseedwall  |  Publicerad 2019-04-09 14:01  |  Lästid: 3 minuter

Var i Åre förra veckan. INGET JAG ÅNGRAR DIREKT!

Åreskutans topp, 1420 m.ö.h. (Skuta är jämtska för skat som på fornordiska betyder topp. Hence: Åreskutans topp = Åretoppens topp. Tautologi.se)

Vi är ingen frilutsfamilj direkt. Jag har absolut inget emot frilutsliv, men det är också väldigt mysigt att gå hemma och skrota. OM NI FATTAR.

Åre är ju väldigt bra om gillar att göra både och.

Vi bodde här:

Skoja. Det där är toppstugan på Åretoppens topp.

Här bodde vi

Holiday Club heter hotellet. Kanonställe. Förutom att det är ett helt vanligt bra hotell har de även fattat vad barn gillar. Bada. Därför finns det en stor badanläggning med en grym vattenrutschkana. Där hängde vi efter att vi kommit hem från backen. Perfekt kombo mellan frisk luft och…annan luft.

Jag hängde iofs här om man ska vara ärlig

Sauna World. Wow. Fem olika bastuar. En massa olika kalla bad. Och framförallt. En pool där vattnet är 20 grader. Att basta sig trött i 80-gradersbastun och sen sätta sig i det tjugogradiga vattnet och långsamt kylas ner till normal temp är så nära heroin man kan komma.

Att säga att jag har jätteerfarenhet av skidåkning är väl att ta i. Men. Jag törs ändå påstå att skidåkningen i Åre verkligen är otrolig. Första dagen tog jag en skidlektion. Tycker det är perfekt att börja med det när man inte åkt på ett år. Fräscha upp allt lite. (Och i mitt fall – lära sig en massa nytt. Till exempel vad man ska använda stavarna till. Tydligen ska de inte bara släpa efter lite nonchalant utan de används med fördel som hjälpmedel när man ska svänga. Sjukt…)

Vissa har stavandet i blodet…

En annan fördel med skidlektionen var att jag fick koll på alla backar och hur allt hörde ihop. Vi var ute i tre timmar och jag tror aldrig vi åkte samma backe mer än en gång.

Ja, det är en Big Mac.

Sen att Åre är så fruktansvärt vackert SKADAR JU INTE.

Vi tog för övrigt nattåget upp till Åre? Hur mysigt?! Hur smart?! Man går och lägger sig och när man vaknar är man framme. TROLLERI!

Slutligen. Det kan verkligen kännas meckigt att ta tag i sin skit och åka till fjällen, spec om man inte är van. All packning, all utrustning, svårt att lära sig åka osv. Men det är verkligen värt allt. Så härliga minnen och verkligen nåt helt annat jämfört med att ligga klubbad på en strand nånstans på andra sidan jorden.

(Behöver jag förresten ens nämna klimataspekten..?)

Tack för i år! Ses snart igen!

Dela på Facebook
Tweeta
Uppdaterad 2019-04-09 15:26

En riktig pappa

nisseedwall  |  Publicerad 2019-04-08 10:38  |  Lästid: 1 minut

Nu när vi hemma från en vecka i Åre. Vi tog ett lite tidigare påsklov i år. Eller alltså vi kommer ha det vanliga påsklovet också.

Det var magiskt i Åre. Tänkte kasta upp ett inlägg om det senare idag/imorn.

Medan du väntar kan du lyssna på senaste avsnittet av podden. Det är ett riktigt PAPPApodd-avsnitt. Dvs det är rätt mycket om föräldraskap. Vi konstaterar att vi sedan länge gått över gränsen mellan att folk blir förvånade att vi har barn till att mer undra var våra barn är.

VARFÖR ÄR ALLA SÅ UNGA ÖVERALLT?! VAR KOMMER DE IFRÅN?! (Vet iofs inte om vi pratar så mycket om just det, men kände att jag behövde få det off my chest.

Nu ska jag spela tennis i min sprillans Björn Borg-outfit.

Damn it feels to be a gangsta

Dela på Facebook
Tweeta
Uppdaterad 2019-04-08 10:38

Josefin, Michael och farfar

nisseedwall  |  Publicerad 2019-04-02 19:39  |  Lästid: 2 minuter

Veckans avsnitt av podden finns uppe för lyssning. Se nedan för moodboard.

I podden börjar jag prata om det jag skrev om häromdagen. Manne börjar direkt leverera lite olika lösningar på det här. Intressant egentligen. Rätt typiskt manligt beteende. Jag gör det ofta själv. Istället för att lyssna så kommer jag med en massa råd. Jag var tvungen att klippa bort den del som inte förde samtalet framåt. Stört det där ändå att jag fortfarande efter SEX ÅR har problem att förhålla mig professionellt till samtalen vi för i podden och ibland tappar det när jag blir upprörd.

Manne väljer dessutom att ge sig in i getingboet kring två HYFSAT uppmärksammade dokumentärer som haft premiär de senaste veckorna. Starkt av honom, han sätter ord på en del vettiga grejer.

Förutom det får ni givetvis också reda på varför sagda Manne har kuttat upp ett område mellan sina ögonbryn.

MISSA ICKE!

Dela på Facebook
Tweeta
Uppdaterad 2019-04-02 19:39

Peppen vet inga gränser.

nisseedwall  |  Publicerad 2019-03-30 10:43  |  Lästid: 1 minut

Oh my fucking god, vad jag är peppad!


Ikväll vid 21 hoppar jag och familjen på nattåget till Åre för en knapp veckas FJÄLLGOS!

Finns det nån bättre semester än fjällsemestern? JÄVLIGT TVEKSAMT!

SÅ LADDAD!

Dela på Facebook
Tweeta
Uppdaterad 2019-03-30 10:43

Allt är inte skit

nisseedwall  |  Publicerad 2019-03-29 13:04  |  Lästid: 2 minuter

Jag är förutom bloggare på Café även krönikör på tidningen Metro. Eftersom Metro har en del problem just nu och inte kan garantera att jag får betalt för mina krönikor så tänker jag inte jobba gratis. Därför publicerar jag veckans Metro-krönika (som jag redan påbörjat innan allt mög kom fram i dagsljuset) här istället. Där jag får betalt.

Helt ärligt. Det är ju bara skit med allting. EU är på väg att kapas av högerextrema som vill göra om det till nåns slags naziklubb. Klimatförändringarna kommer göra att vi i Sverige bara kommer ha gråslask året om och att alla länder som ligger hyfsat nära havsnivån kommer att vara borta inom några år. I skolan funkar ingenting. Och USA representeras av nån slags galen clown. Vi män är svin som bara vill slåss, våldta och skriva pinsamma presentationstexter på Tinder. Sjukvården är åt helvete.

Jag tror att det finns två typer av människor. De som gillar att vakna på morgonen och de som gillar att somna på kvällen. 

Jag gillar att somna på kvällen. Jag älskar att bara sluta ögonen och slippa hela skiten. Att få känna hur jag domnar bort. Jag hatar däremot att vakna. Ofta gör jag det med ett ryck och allting är förstört. Ofta är det som i inledningen av den här texten. Plus att det är svårt att sortera ut exakt vad jag ska göra. Barnen ska ha frukost, jag ska ha frukost, barnen ska iväg. Jag ska iväg. Det känns övermäktigt. Allting. Jag vill bara domna bort igen. 

Min största skräck är att bli som min farfar. Han kunde inte släppa ångesten och börja göra. Jag kommer ihåg en gång när han var barnvakt åt mig och min syster på hans och farmors lantställe. Farmor hade åkt för att handla och var borta några timmar och hans uppgift var att fixa lunch åt mig och syrran. Men det sket sig. Han stängde in sig i sitt sovrum och vägrade komma ut. Jag var tvungen att ringa pappa som fick skälla ut honom och till slut kom han ut och värmde lite köttsoppa. 

Jag vet inte hur många gånger jag känt att jag stått och kikat ut över stänga in mig i sovrummet-stupet. Men jag gör det inte. Nånting i mig får mig att skita i det. Och när jag väl betvingat ångesten och satt igång med utfordring, påklädning, lämning och helt plötsligt sitter framför datorn med en kopp kaffe så känner jag hur ångesten har lättat och jag kan tänka klara tankar. Då kan jag till exempel tänka att allt inte är skit. Vi människor har till exempel uppfunnit en konstgjord lunga som kan syresätta blodet utanför kroppen om lungorna har pajat ihop, jag bor även i ett land där jag kan få pengar från försäkringskassan när jag under arbetstid går kurser för att lära mig mer om min sons ADHD. 

Allt är kort sagt inte skit.

Plus: Sveriges mästerkock. Jävla kanonprogram!

Minus: Metros nuvarande situation så klart…

Dela på Facebook
Tweeta

Jag vill inte bli lobotomerad

nisseedwall  |  Publicerad 2019-03-27 09:34  |  Lästid: 1 minut

Nu är det bestämt. Vi ska alltså inte behöva ställa om klockan en gång om året med start 2021. I förstone tyckte jag att det här var grymt. Orka hålla på och ställa om klockan. Sjukt onödigt ju. Men. Sen tänkte jag efter en gång till. Och det ska man ju aldrig (eller alltid – beroende på vem man frågar) göra. Då slog det mig:

Lika arg som jag blir varje år när jag ska ställa om till sommartid (och torskar en timme), lika glad blir jag varje år när det är dags att ställa om till vintertid (och tjänar en timme). I och med den här klockreformen kommer jag ju aldrig mer känna de här känslorna. Varken glädjen eller ilskan. Risken är ju då att jag slutar känna. Att jag går runt som en lobotomerad dreglande patient på nåt sterilt mentalsjukhus som vore det 1952.

Nej tack...

SÅ KAN VI INTE HA DET! SÅ TRÖTT PÅ ATT MYNDIGHETERNA SKA BESTÄMMA ÖVER MIN RÄTT ATT STÄLLA OM KLOCKAN!

Dela på Facebook
Tweeta