Nisse Edwall

Nisse Edwall

Nisse Edwall

Nisse Edwall skriver om allt roligt med att vara förälder och allt jobbigt med att vara en modern pappa.

Nu stökar han inte alls längre

nisseedwall  |  Publicerad 2019-03-20 15:53  |  Lästid: 2 minuter

Läste DN:s ledare i måndags om att en stökig skola inte är en bra skola om man vill lära sig saker, läraren måste därför få rätt att tillrättavisa och avlägsna de som stökar. Typ.

Jag kommer ihåg när jag gick i högstadiet i Skogås (1,5 mil söder Stockholm.) Det är klart att det var svårt att lära sig saker när det var megastökigt och det är klart att jag påverkades av det stökiga och drogs med i det och på så sätt blev det som en ond spiral då jag i stället för att lära mig hur många riksdagsledamöter vi har i stället satt med en stökig klasskompis och försökte reda ut vilka Dogge rappade om när han rappade om tio idiiter i Skogås. Jag och min stökiga klasskompis lyckades luska ut kanske tre bombsäkra. Sen blev det klurigare…

Spola till 4:30 så kommer ni TYDLIGT höra hur han ger en shoutout till ”10 idiiter i Skogås”.

Nu kom jag av mig lite tror jag… Var var jag nånstans?

JO! Jag minns att jag hade särskild matte. (Hette det så?) Det var i alla fall en mattegrupp för de som hade lite lättare för sig. Där var det lugnare, läraren (kallades han Vaniljkrullet…?) spelade klassisk musik och vi LÄRDE oss grejer.


Matteproffs…

När jag sen började gymnasiet lärde jag mig först ingenting när jag gick Hotell- och restaurangprogrammet. När jag sen gick om första ring och började i en nystartad liten friskola med inriktning på Samhällsprogrammet lärde jag mig hur mycket som helst. Typ allt jag fortfarande kan.

Två saker som förenade min ”särskild matte-grupp” och friskolan:

1. Grymma lärare

2. I mattegruppen gick bara de som hade typ minst fyra i betyg och i friskolan var det typ 4,0 för att komma in (har fortfarande för små barn för att fatta vad det är för betygssystem idag. Men på den tiden var 5 max.)

På hotell- och restaurangprogrammet var det däremot typ 1,9 i snittbetyg för att komma in. Vad betyder det?

Jo, alla stökiga elever med dåliga betyg hade rensats bort på vägen både från gymnasieprogrammet och från min särskilda mattegrupp.

Åter till DN:s ledare där de alltså snackar om att det måste vara lugn i skolan och att stökiga måste bort för att man ska lära sig nåt.

Frågan är vad som händer med de stökiga? Vad blir de för människor när de kommer ut i samhället?

Min stökiga kompis från högstadiet är jättelugn nuförtiden, han stökar inte alls.

Han dog av en överdos innan han fyllt 20.

Dela på Facebook
Tweeta
Uppdaterad 2019-03-20 15:55

Jag testade alkislivet

nisseedwall  |  Publicerad 2019-03-18 09:39  |  Lästid: 2 minuter

Ingen ska i alla fall fan inte anklaga mig för att inte leva som jag lär. I onsdags bandade vi Pappapodden och diskuterade då det trendiga i att komma ut som nykter alkoholist. Det är liksom det ultimata. Man har levt rövare men man har kommit ut på andra sidan och blivit en bättre människa. Ingen kan liksom anklaga en för att bara ha tagit några potatisar ur livets buffé.

Jag har alltid varit lite avundsjuk på dessa numera i glaset spottande-människor. De har haft nåt slags skimmer för mig. Det är ju allom bekant att min poddkollega Manne tillhör denna illustra skara eftersom han inte druckit en droppe på typ 10 år. För några år sen lunchade han regelbundet med två riktiga hot shots i mediabranschen och det enda de hade gemensamt var just detta att de lagt av med etanolen. Typ som att de tillhörde nån frimurarorden eller nåt.

I fredags gjorde jag i alla fall mitt bästa att blir bjuden på nästa too cool for alcohool-lunch. Jag var bjuden hem till Anna Bennich Karlstedt på födelsedagsfest.

Anna är alltså den av oss två som vet vad hon pratar om när hon och jag sitter i Nyhetsmorgon varannan fredag och svarar på tittarnas frågor om relationer.

Det började som vanligt med att jag drack jag min Dry Martini och åt min fredagspizza med ett tillhörande glas rött här hemma.

När jag sen anlände till festen vid pass 19:30 började dricka vitt vin. Sen jag gjorde jag inget annat fram till 23:00 när jag märkte att jag inte kunde stå upp. Sen åkte jag hem och spydde.

Senaste gången jag minns att jag spydde av fylla var nyårsafton 1998. Skammen jag kände dagen efter när jag inte som utlovat kunde åka med Jojo till badhuset väger inte riktigt upp känslan av att kanske bli bjuden på exklusiva luncher är jag rädd.

Så det blir nog även i fortsättningen ett hyfsat måttligt drickande som inte låter göra så mycket väsen av sig för mig…

Här kan du höra veckans avsnitt. Förutom nyktra alkoholister pratar vi lite om allt bra jag lärt mig på kursen jag går med anledningen av Manne JR:s ADHD (som jag skrev lite om i fredags) .

Plus att vi tar upp det som ingen annan pratar om: de ÖNSKADE dick-picsen.

Dela på Facebook
Tweeta
Uppdaterad 2019-03-19 14:33

5 tips till mer mys – och en bättre relation – med dina barn

nisseedwall  |  Publicerad 2019-03-15 16:05  |  Lästid: 2 minuter

Eftersom Manne fått ADHD-diagnosen så går jag och Li en kurs varje måndag som handlar om ADHD på olika vis. Den här veckan handlade det om att ”hjälpa barnet fungera bättre i vardagen”.

Finns ju inga barn som torskar på att bli behandlade på det här viset tänkte jag så därför kommer här en lista med ett axplock av det som togs upp under måndagens KURSTILLFÄLLE. Det skadar ju ingen liksom.

5 TIPS TILL MER MYS

1. Fånga det braiga

Den här punkten kände jag igen mig ruggigt mycket i. Det handlar liksom om att när det äntligen inträffar något som sällan händer när adhd-barn är i farten dvs att de gör något ”bra” så ska man vara där och berömma direkt. Något som jag är dålig på. Till exempel härom morgonen när jag satt och käkade frukost så märkte jag helt plötsligt att det var lugnt och när jag tittade upp så såg jag hur Manne och Joel satt tillsammans i soffan och kollade på Paw Patrol helt lugnt. Jag vågade liksom inte störa utan satt liksom bara och översköljdes av kärlek.

En kvart senare var allt som vanligt och jag fick ett utbrott på Manne eftersom han inte borstade tänderna. Det han fick med sig från den morgonen var alltså en arg pappa. Den där nöjda pappan som satt och översköljdes av kärlek fick han däremot inte ta del av.

Om en dag består av säg tre såna ögonblick som inte uppmärksammas men tjugofem tillfällen som ger upphov till skäll så är det inte svårt att inse att det blir en viss OBALANS.

2. Beröm, peppa och uppmuntra

Rätt enkelt egentligen. Istället för att bli förbannad när det inte kan sättas på en byxa så ska det överösas med beröm när byxan väl åker på. Kan kanske kännas lite corny. Men stämningen blir så otroligt mkt bättre.

3. Tydliga uppmaningar

Tydligen är det så att vi människor har en förkärlek för att bli väldigt mångordiga när vi ska komma med uppmaningar:

Fel:

”Men, det förstår du väl att du inte kan lämna frysen öppen, fattar du inte att all mat som är där inne förstörs om den tinar, och då måste vi slänga allting och jag måste gå och handla vilket är ett otroligt slöseri med pengar. OCH MED MIN TID”

Rätt:

Stäng frysen.

4. Förbered förändring

Du sitter på jobbet och håller på med nåt Exceldokument. Helt plötsligt kommer chefen och stänger av datorn. ”Så! Nu är det lunch!” Inte helt soft. Mycket bättre att komma en kvart innan det är dags att stänga av mobilen eller datorn eller PS4:t eller paddan eller… Fråga hur det går och LYSSNA PÅ DET HÄR SJUKA sätt dig bredvid och intressera dig lite. Förklara att det är två klipp kvar. När du sen sett två obegripliga youtubeklipp med nån sinnesslö östgöte som förklarar varför Nocco är bättre Red Bull (utan att fnysa eller fördöma) säger du att det är dags att avsluta och genomför sedan avslutet.

5. Struktur

Alla mår bra av struktur. Saker som måste göras varje dag görs med fördel på samma sätt. Här är det bra att komma ihåg att det kan ta flera månader att sätta en ny rutin.

NU KAN VI MYSA MYSETS MYS!

Dela på Facebook
Tweeta
Uppdaterad 2019-03-19 14:40

Curla eller inte curla?

nisseedwall  |  Publicerad 2019-03-12 15:30  |  Lästid: 1 minut

Nåt som folk lite slentrianmässigt brukar slänga sig med är att det är viktigt att ens barn hjälper till hemma så att det blir ”folk av dem”.

Me stämmer detta verkligen? Hur mycket mer ”folk” blir det av barn som måste hjälpa till hemma?

Enligt en dansk studie har man kommit fram till att barn som får mycket hjälp (och behöver hjälpa till hemma) och barn som får mycket hjälp (men slipper att hjälpa till hemma) är de barn som klarar sig allra bäst i livet.

Det sämsta är dock att inte hjälpa sina barn och att tvinga dem att hjälpa till hemma.

Om detta pratar vi om i veckans avsnitt av podden. Plus att vi berättar vad som kommer ut ur Jan Björklunds tandglugg.

Dela på Facebook
Tweeta
Uppdaterad 2019-03-12 15:30

8 mars – Öppet brev till mina söner

nisseedwall  |  Publicerad 2019-03-08 10:15  |  Lästid: 2 minuter

Hallå där pojkar! FREDAG IDAG! JIPPIE

Men. I dag är det inte bara fredag med godis, pizza, Talang och läsk.

I dag är det även Internationella kvinnodagen. En dag då man uppmärksammar ojämställdhet och kvinnors situation över hela världen.

Det finns så mycket att säga om det här att det inte låter sig göras på ett bräde. Utan jag får ta det lite pö om pö.

När jag gick i mellanstadiet var det endast en dörr som skiljde killarnas duschrum från tjejernas på gympan. Under dörren fanns det en glipa på cirka en halvcentimeter. Den glipan utnyttjade vi på så sätt att vi skvätte vatten på golvet under dörren för att på så sätt skapa en spegel av vatten så att vi kunde se in i tjejernas dusch. Givetvis helt utan resultat. 

Ni ska veta att jag tänkt en del på den där storyn genom åren. Ofta med ett ”hö-hö”. Det är också med ett ”hö-hö” den tagits emot när jag berättat den för andra nu som vuxen.

Det var också med ett ”hö-hö” det hela avfärdades av gympaläraren när våra tafatta spioneriförsök uppdagades back in the day. 

Nu har du gympa med efterföljande dusch, Manne (Jojo, du har det om några år – nu får snällt sitta still och lyssna nu bara…)

Och nu ”hö-höar” jag inte lika mycket längre när jag tänker på den där vattenspegeln. 

Jag var rätt stökig i tonåren. Jag skolkade en del, jag snattade och jag spenderade en hel del tid med fel människor i fel portuppgångar. 

Så här som vuxen kan jag ju se att det jag gjorde var att försöka ta reda på var gränserna gick för hur man får bete sig. Från vuxenvärlden fick jag lära mig att det var fel att stjäla, skolka och slåss och att detta beteende fick konsekvenser. Vilket i sin tur medförde att jag hela tiden gick runt med lite magont och en känsla av att det jag höll på med var fel.

Jag lärde mig kort sagt var gränserna gick och växte så småningom upp till en, NÅJA, fungerande samhällsmedborgare.

Det där vi pysslade med efter gympan var ju även det ett solklart fall av testande av gränser. Och vad lärde jag mig av att vuxenvärlden skrattade när det kom fram vad vi gjort? Ja, inte fan var det att gränsen gick vid att spionera på tjejer som duschade i alla fall. 

Inte heller fick jag lära mig att gränsen var passerad om man slog till dem på rumpan i kön till matsalen. Hur man än betedde sig mot tjejerna så fick det liksom inga som helst negativa konsekvenser. 

Var gick egentligen gränsen? Tjata till sig en kyss på nån föräldrafri fest? Argumentera i timmar för lite petting? Tigga om att få ligga?

Därför, älskade pojkar, vill jag att det ska kännas i magen på er redan när ni tillverkar en vattenspegel efter gympan. Det är absolut förbjudet. Gör det inte bara. Får jag reda på att ni gjort det blir det inget Fortnite, Tik Tok, Fifa eller Vlad Reiser på en månad.

Så att ni vet var gränsen går. Från början.

Puss på er.

Dela på Facebook
Tweeta
Uppdaterad 2019-03-08 13:38

Hat och kärlek

nisseedwall  |  Publicerad 2019-03-07 16:28  |  Lästid: 1 minut

Jag har börjat lyssna på Fricky! Det här är mina två bästa låtar:

MAN

KUNGSLIFTEN

Jag har gått igenom precis samma resa som jag gjorde med Håkan Hellström. Först: oförstånd, hat och förakt.

Sen, helt plötsligt: Bara massa kärlek.

Fattar inte hur det kan vara sådär. Att man kastas mellan hat och kärlek så där.

FÖRRESTEN!

Fick ett brev från försvarsmakten. Jag gjorde lumpen som fältkock. och nu behöver tydligen Hemvärnet fältkockar. Jag anmälde mig direkt.

HUR SKA DET GÅ?!

Så här såg det ut förra gången jag drog på mig uniformen…

Dela på Facebook
Tweeta
Uppdaterad 2019-03-07 16:28

Underkänt, Nisse

nisseedwall  |  Publicerad 2019-03-04 20:21  |  Lästid: 1 minut

Sportlovet slut. Jojos första på skidor.

Ömsom vin ömsom vatten…

Jag däremot var värdelös från första början. Mitt tålamod med barn i skidbackar räckte tydligen bara fyra vintrar. Första gången vi åkte var 2015. Då visste min pepp inga gränser och jag hade hur mkt tålamod som helst. Så har det fortsatt varje vinter.

I år däremot gick jag in i väggen direkt och det slutade med att jag satt och stirrade in i en vägg i värmestugan efter typ 1,5 timme och sen åkte jag hem och la mig och sov bort resten av den dagen. Li tyckte att jag skulle bete mig som en vuxen person i ett rum.

Dag 2 skötte jag mig lite bättre.

I veckans avsnitt av podden utvecklar jag hur dålig jag är i skidbacken plus att Manne berättar om hur han på några dagar förvandlade alla schackspelande friluftsälskande barn på fjällstationen i Saltoluokta till sockerknarkande skärmmissbrukare på ett par dar.

Dela på Facebook
Tweeta
Uppdaterad 2019-03-04 20:21

Förr hade man varit död

nisseedwall  |  Publicerad 2019-02-27 09:17  |  Lästid: 1 minut

Fyller år idag. 39. Nu är man uppe i den där åldern där folk dog förr. Och med förr menar jag FÖRR. 40 är väl den åldern som folk på stenåldern dog. Vår kropp är gjord för att bli typ 40. Nu måste man börja kämpa liksom.

Jaja. Vad är det man firar när man fyller år egentligen? Att man blir äldre? Nja, det är väl mer att man firar att man lever och har det bra.

Har alltid tänkt att jag skulle peaka livsmässigt när jag var runt 50. Vi får väl se. Livet har ju inte blivit sämre hittills i alla fall.

PLUS! Fylla år. Presenter!

FÖRE:

EFTER:

Nu ska jag åka och spela tennis! VAD SKA MAN ANNARS GÖRA PÅ SIN FÖDELSEDAG?!

Dela på Facebook
Tweeta
Uppdaterad 2019-02-27 09:18

Att förvägra någon drömmen

nisseedwall  |  Publicerad 2019-02-22 13:51  |  Lästid: 1 minut

Tillsammans med Ann Söderlund, Paula Rosas och Manne har jag dragit igång Utvecklingssamtalet. Det är en podd där vi på – UNDER HALVTIMMEN – försöker lösa ett relationsbaserat dilemma. Vissa kommer till oss via mail, vissa från DM:s på IG. Vissa å sin sida är tagna ur verkligheten – det kan vara något vi snappat upp på en middag, i minglet eller kanske råkat höra på tunnelbanan. Alla dilemman har dock det gemensamt att de är DILEMMAN. Dvs inget solklart svar.

Den här veckan försöker vi lösa hur en tjej som är ihop med en fotograf ska göra nu när han fått ett drömgig utomlands som löper på två år. De har en dotter som är fyra år tillsammans. Måste hon följa med honom, och vad ska han göra om hon inte vill? Ska han lämna dottern eller ta med sig henne. Kan hon ha på sitt samvete att förvägrat honom drömmen och vad gör i så fall det med relationen?

Kort sagt ett MEGADILEMMA!

Lyssna!

Dela på Facebook
Tweeta

Jag ropar ”HEJ” från mitt på ån

nisseedwall  |  Publicerad 2019-02-20 09:34  |  Lästid: 2 minuter

Man ska ju egentligen inte ropa hej förrän man är över ån. Men orka vänta, jag är ju mitt på den och allt tyder på att jag smidigt kommer glida över till andra sidan.

Nu kan jag luta mig tillbaka, sätta mig i skuggan, lägga mig ner och vänta på döden. Nu är livet komplett.

Sitter ni ner? Håll åtminstone i er i nåt. Hämta kanske ett glas vatten. Djupandas några gånger.

JOJO BAJSAR PÅ TOA.

Jag förstår att ni är lika chockade och förstummade som jag. Om ni behöver så kan ni nog tala med chefen och ta ledigt resten av dagen för att smälta detta.

Det var i går när jag hämtade som Jojos fröken och jag pratade bajs. (Som man gör). Hon blev då väldigt förvånad när jag berättade att Jojo fortfarande vill ha blöja på sig när han bajsar. Det kom då fram att Jojo ganska ofta bajsar på toa på förskolan.

Jag har alltså trott att han hade stora problem med sitt bajsande och vägrade göra det på förskolan. Han brukar nämligen alltid vilja ha en blöja när han kommer hem och sen lägga sig bredvid soffan i vardagsrummet med några bilar och vilja ”vara ifred”. Jag har inte velat störa alltför mycket men ändå påpekat lite försiktigt att det finns ett rum där man ska stänga om sig och till och med låsa om man vill vara i fred när man bajsar.

”Nej, pappa. Gå nu.”

Hur som helst. I går satte jag hårt mot hårt när vi kom hem när han ville ha blöja eftersom jag visste att han kunde gå på toa.

Och då gjorde han det. Så sjukt.

Jag är mycket väl medveten om att den här båten kan kantra långt innan vi kommit över på andra sidan, men det skiter jag i, här kommer det:

”HEJ!”

Dela på Facebook
Tweeta